Jag kan inte tänka. Mitt huvud är tomt. Vilken dag. När jag kom till jobbet hade varken Jenny Malin Heddy eller Hege kommit, så det var ganksa tyst just vid vår area. De andra brukar ju inte vara där vid den tiden så det var alltså extra tomt. Men Tina och de andra som jobbar för Belgien hade kommit.
IIIIIIIIIIIHG...
Brandlarmet går. Vad skall jag göra?! Jag  har aldrig varit på någon brandövning här än. Jag ser alla andra grabbar tag i sina jackor och går mot trapphuset. Jag frågar Marcke vad vi skall göra, och hon svarar att vi skall ner för alla trappor (vi är på 8e våningen) och samlas vid en skylt. Jag följer efter alla andra. Vi går ut. Står där. Väntar på något tecken. Går in igen. Visade sig vara de som flyttar in sina kontorsgrejer på 3e våningen som hade råkad orsaka larmet. Alltså, det brann inte. Men jag blev allt lite ställd..

Kl 9,30 började min NEOS-dag. Detta är en dag för "nyanställda" då man sitter i ett konferensrum och så kommer det in olika "föreläsare" som jobbar på Borealis och berättar om sådana saker som löner, personalavdelning osv osv, Om det endå vore så enkelt. Jag fick nu idag känna på hur det är att sitta en heldag och lyssna på "svår" engelska. För detta är ingen "Hi hello, how are you?-engelska". Detta är komplicerat ord efter komplicerat ord upphöjt i megakomplicerat. Att jag är trött i huvudet. Det har ändå gått relativt bra. Tills jag kände mig som en osäker finnig tonåring med fett hår som börjat i en ny klass. Vi skulle ha högläsning av ett papper. Det var ett papper där de stod om olika , ja vad skall man säga, olika saker företaget strävar efter. Man fick två stycken vars som man skulle läsa och sen, lägga detta i sin egna vardag på kontoret och berätta hur Borealis har lyckats med detta. Great! Jag kan ju börja med att jag inte ens förstod riktigt vad mina två handlade om. Det gjorde det hela lite svårare. Sen fanns det två ord som upprepade sig (lika irriterande som en jobbig snorunge)  och som jag inte hade en aning om hur jag skulle uttala det. Så jag stakade mig, igen, igen, och igen... Jag blev nervös! När jag blir nervös börjar jag gäspa och frysa, vilket leder till att min mun blir lite darrande. Jag kände mig helt lost. Och de andra satt där och tittade och lyssnade, på MIG! Jag tror inte att de märke att jag var så nervös som jag faktiskt blev, men när jag läste, jag hade ingen aning om vad jag sa, det blev som en black out och orden bara kom från min mun. När jag sen skulle sätta det till ett verkligt  exempel sa jag nog max tre meningar i hopp om att jag pratade om rätt ämne. De andra predikade om sina saker. Jag ville bara där ifrån.

Det blev lunch. Jag och Natalija som  (som jag träffade när jag var på läkarundersökningen i okt) gick och åt tillsammans. Hon är trevlig. Hon är 27. Sen kom det en mycket välklädd man som hon hejade på och han frågade om han fick slå sig ner. Han var chef över någon som hon jobbade med. Han var faktiskt riktigt trevlig! Han frågade hur jag hade fått detta jobbet och jag berättade fördelarna de hade sett med att jag hade jobbat med människorna i Stenungsund, att jag viste hur man kollade fakturorna, och att jag hade kunskap om SAP (systemen som vi jobbar med i datorn). Denna mannen viste inte vad jag jobbade med här nere så han frågade
-Oh, so you are an expert in SAP?
Lite komiskt tyckte jag. Men jag tyckte att det var roligt att se att en sådan framgångsrik man faktisk trodde att det var möjligt att jag som både ung och tjej faktiskt skulle kunna vara det. Yey.

Dagen blev segare.. Drog över 45 min. När det var slut gick jag ner till min våning och pratade med Malin och Jenny. De hade kommit. Båda skall till Wien imorgon  och tre dagar framåt och jag hade två korruktioner på två FIfakturor som behövdes göras denna veckan, och jag behövde Malins hjälp. Men det var kört. Mitt huvud kunde inte tänka. Jag kände mig så dum när jag skulle göra de vanliga sakerna i korrigeringen för jag satt och stirrade på skärmarna och kunde inte tänka. Men till sist blev de klara och jag började traska hemåt. Klockan blev 17,15.

Har aldrig varit med om så mycket trafikstockning här. Det märktes att jag gick hem senare än vad jag brukar. Bilar stod stilla, överallt. Och så blev jag så irriterad! Jag hade grönt. Bilar från vänster hade grönt. Det regnade. Jag hade reflex på mig så jag syntes. Men ändå bara bilarna köde på och lät mig stå där tills det blev rött igen! Ah.

Jonas har varit här i helgen men jag kommer berätta om det imorogn när jag antagligen är gladare :) ..later