Vid hörnet av bordet  vid svängen i matsalen sitter det en man. Jag har lagt märkte till denna man med tanke på att han alltid äter då vi äter (vi är bland de första som äter när restauranten öppnar så det är inte så överknökat) + att han ser så otroligt svensk ut! Han ser ut som en typsik äldre man som är med i svenka filmer. Hade man gjort en film och letat efter en man som skulle se svensk ut skulle man ta honom. Han är lång, lite tillbörjan av en mage, mörkt grått hår. Jag har sagt till Malin när vi har suttit och ätit att han ser så svenk ut! Han bara gör det. Sen när vi gick in i hissen stod han där. Så jag förökte lite diskret kika på hans namnplatta eller vad man skall kalla det (det som vi har som visar att vi får vara i byggnaden) och där stod det Lars-Göran Olofsson! WOHO, jag viste det. Kände det på mig. Tyckte det var lite komiskt.
 Yeye, fick en flaksa champange igår som en julklapp. Man tackar.

Har pratat med Eddie idag. Han bad mig lämna mitt beslut på måndag. Om jag skall stanna till januari ut, eller mars ut. Jag har verkligen ingen aning om hur jag skall göra. Skitsvårt rent ut sagt! Jag ser fördelar och nackdelar i båda alternativen. Jag kan inte längre blunda för att jag saknar min familj och mina vänner. Det känns så tomt utan att kunna leva normalt och ha människor omkring en som man tycker om. Det är ju det som är det största problemet, om jag nu skall kalla det det. Så en nackdel om jag stannar här i 3½ månad till är att jag kommer antagligen att tappa all min sociala kompetens och  tina bort av längtan efter mina käraste. Men då har jag ett jobb. Så som jag har kännt så  tror jag inte att det är en omöjlighet att jag får stanna längre heller. van den Eede har antytt det. Så jobb, det är bra! Men, då går jag efter hjärna, inte hjärta. Om jag åker hem i slutet av januari så kommer jag vara så glad över alla svenskar som är snygga och förstår annat än bara franska (motsattser från här. det är sant, folk är genrellt väldigt fula här nere. förlåt mig) och även vara så tacksam över vänner och kärlek. Men med tanke på den ekonomiska krisen som hänger över världen just nu kommer det inte bli lätt för mig att få ett jobb, och jag kommer bli galen av att gå hemma och vara rastlös. Detta är ångest. Jag vet inte hur jag skall göra. Jag känner bara att jag längtar så tills jag får komma hem och kramas! Suck, later