Redan onsdag, har jobbat i en hel vecka idag! Det känns bra. Men dagens händelse ägde rum i staden Kallo, eller utanför. I måndags hade jag fått ett mail ifrån HR att jag skulle på en obligatorisk läkarundersökning. I mailet står det också att vi är tre stycken från Borealis som skall dit och att vi kan åka tillsammans, det är bara att vi tar kontakt med varandra. Så jag skickade ett mail till dessa två, men fick inget svar. Så jag tänke att antingen skall de inte dit, eller så vill de helt enkelt inte dela ride med mig. Jag kollade med Jonas om han ville köra mig, och mycket riktigt gjorde han det. När jag precis har loggat ur datorn och skall lämna mitt skrivbord ringer de ifrån receptionen och säger att det står två tjejer och en taxi och väntar på mig. Jag menar hallå, hur i hela friden skall jag veta att det är fixat när ingen säger det till mig? Skit samma, jag hade ju redan löst det, men ändå.

 Det började i alla fall bra när jag kom till receptionen (detta ligger på Borealis industriområde. ) Jag frågade om jag hade kommit rätt om jag skulle till läkaren. Då sitter det två medelåldersmän i receptionen, flinar och säger, This is not the hospital you know, och skrattar och ger mig en vink att det är ok för mig att skratta också. Men jag får i alla fall gå och sätta mig i ett slags väntrum. Jag frågar en sköterska vart toaletten är, och hon säger att jag lika gärna kan ta en mugg med mig, för att jag skall lämna ett urinprov. Så jag tar en mugg, och gör det jag skall på toan, som för övrigt var väldigt fräsh. Men sen när jag är klar, vad skall jag då göra med muggen? Hon hade nog inte tänkt så långt. Jag kan ju inte lämna muggen på toa, (det fanns ingen lucka i väggen som det gör i Sverige) . Skamsen fick jag slå in muggen i massa toapapper och snällt ta med mig den ut, (för sköterskan hade en annan patient, därav ville jag inte knacka på och störa.) Ah hoppas ingen tänker på vad jag håller i handen. Till slut kommer den andra patienten ut och skall in till läkaren. Hon går in i ett slags omklädningsrum på ca 1 m2. Efter strax en minut drar hon upp dörren igen och frågar, I must be you who is Mikaela? Jag, generad med min inslagna urinmugg i handen, svara, Yes? Då visar det sig att detta är den ena tjejen som jag skulle dela taxi med. Jättetrevlig tjej, från Frankrike fick jag för mig. Men hon slutar bara inte att prata och jag vet inte vart jag ska ha min hand. Bor tydligen nära oss, och frågade om vi inte kunde ta en kaffe någon dag. Visst blev jag glad för det, men kände lite, du dissar mitt mail men vill dricka kaffe med mig? Så jag nämnde faktiskt att jag hade skickat ett mail angående detta, och då visade det sig att hon hade börjat IGÅR, så det var inte så konstigt. När hon sen går in till doktorn kommer sköterskan och jag frågar Vart ska jag ställa detta? Då pekar hon på toaletten och säger at jag kunde ställt det på toan, det skulle ändå antagligen inte gått in någon annan där ändå.. OKEJ! Men hennes test gick bra, synen verkar felfri (göött), men sen verkar jag ha gått upp 2 kilo och krympt 1½ cm. Muntert!  Men sen kommer jag till det obehagliga. Den ca35års sega manliga och stirriga läkaren med en skjorta som skulle kunnat vara Stig Helmers, släpper in mig på hans rum.  Uah. Först sitter han och försöker småprata och möblerar om hans papper på skrivbordet. Det verkar visst inte finnas någon bra ordning på dem än. Sen går vi igenom det hon testade där ute. Kollar sedan blodtrycket och hjärtat. Här kommer det läskiga. Han påstod att mitt hjärta hoppade underligt och ojämnt, och han ville att jag skulle söka upp min husläkare. (Jag förklarade i typ 5 minuter för honom att jag har ingen husläkare, ingen läkare alls. Detta kunde han inte förstå, alla har ju en husläkare som kommer hem och gör besök! Hopp, inte jag i alla fall) Så han skrev ett intyg i fall jag går till ett sjukhus hör i Belgien, annars uppmanade han mig att uppsöka min husläkare så fort jag kommer till Sverige. Jag vet inte om jag skall bli orolig eller inte. Hört att det kostar ganska mycket att gå till akuten som det så får bli om man inte har någon egen läkare. Får ringa mina föräldrar och se vad de säger. Jag känner ju inte något speciellt tror jag..

Efter allt detta så åkte vi till Antwepen för att kika och käka. Men det var sjukt svårt att köra där inne i stan, så efter ett  tag gav vi upp och åkte hem istället. Nu skall jag väcka J och vi skall ta en kvällspromenad. Det har varit varmt i tre dagar nu, jätteskönt, later