Big news, igår ringde Jonas chef. De hade missuppfattat varandra. Som det var tänkt, skulle Jonas ta semester i några veckor, och sen (som jag har förstått det) skulle han ha möjlighet att vara tjänstledig i alla fall fram till jul. Så det är så vi tänkt.. Men som sagt, igår ringde han, Åke. Han släppte bomben att om han inte kommer hem snarast, kommer de få anstäkka någon annan, och då kicka Jonas. SHIT. Detta kanske inte var min högsta önskan. ..och jag börja lipa som vanligt. Hela kvällen igår låg vi och bara höll om varandra, han är min hjälte. Jag hade kunnat göra vad som helst för att han ska kunna stanna. Men detta är väl ett sånt tillfälle som man inte skall lyssna på hjärtat och göra vad man måste. Jag kan inte vara självisk i detta läget. Får säga till honom att han måste tänka på jobbet, även om jag kanske innerst inne vill säga något helt annat..

Innan sa vi att vi skulle ställa in oss på det värsta. Men det är inte lätt att göra det när man har det bra, då intalar man sig att det kommer att förbli så. Antagligen kommer det bli bra även om jag är själv här. Men vi har ju inte direkt några andra vänner här nere, det är inte det lättaste att träffa andra heller.. Just nu är jag bara i ett känslig läge, det kanske inte är en big deal..

Vi får se hur det blir. Bölig som jag är tycker jag att det är jobbigt, faktiskt. Speciellt eftersom det nu gäller att handla snabbt här.  Det gäller ju faktiskt om bara några dar..