Ny vecka,  fortarande bombförskyld. Jag som kände mig bättre igår kväll.  Det är nu en vecka sen brudisarna åkte och det har inte hänt så mycket skoj sen dess. Malin var sjuk hela förra veckan, men det var lugnt, faktiskt väldigt lugnt ändå. Hege hjälpte till lite på sverige-fronten, men, no problemo som sagt. I mitten av veckan började jag känna mig förskyld, och här är resultatet, aaatscjoo! Så Hege tog med sig fem filmer till mig som skulle kunna underhålla mig med under helgen då jag skulle vila upp mig. Sju tjejfilmer rakt igenom, I lööööve! Dock bara sett tre av dem än så länge..

Idag var jag nere på HR och skrev under mitt nya kontrakt, att jag slutar denna månaden. Jag berättade även hela vevan med min hyresvärd osv osv och då sa hon att om jag hade ringt till dem i början av vevan, så hade de kanske kunnat hjälpa mig att flytta. Men, inte mycket att göra åt nu.  Kände mig lite smådum när jag satt där och klagade, men hon sa att hon gärna ville veta, med tanke på att de sammarbetar med Aflats. so, w.e!

Imorse när jag skulle gå på bussen var det smockat med folk som gick på, så jag gjorde (förlåt mig så hemskt mycket, jag är en dålig människa) en fuling och gick på utan att stämpla.  Lungan tänkte jag. Bussen startar och jag hör tre mansröster kliva på bussen,  "ropar" något på flamländska och alla börjar gräva i sina fickor. Bussen är lång och jag satt långt bak. När jag väl ser dem, ser jag även att de är de klädda i uniformer och jag ser att de är kontrolanter! Jag har aldrig på tre månader sett en enda kontrolant som kollar om man har betalat, och just idag! Det är galet! Mitt hjärta börjar bulka som jag vet inte vad! Vad skall jag säga? De som jag hitills har försökt konversera med som jobbar på bussarna kan knappt någon engelska alls. Jag ser hur mannen riktar in sig på mig och jag visar honom mitt kort (motsvarande hundrakort på västtrafik) och väntar på att han skall skrika på mig så som den tyska polisen skrek på oss när vi var i Berlin och gick mot rött ljus. Han tittar, och tittar igen. Shit, tänkte jag. Vad i hela friden skall jag säga? Jag orkade inte betala? Men, sen helt mirakalöst ger han mitt kort och går vidare. Jag måste haft en ängel på axeln denna morgon. Antingen såg han mellan fingrarna, eller så märkte han helt enkelt ingenting? Jag hade ju stämplat de andra dagarna, men det står ju datum och tid osv. Well, jag vågar i vilket fall inte tänka på vad jag hade fått betala annnars? Betala på bussen, annars kan man få problem med hjärtat!