mier

Usch, precis betalt min hyra. 9979 SEK. Fytusan. Den är ju till och med möglig. Fick lön idag, men det märks ju knappt. Nu är jag deprimerad!

Tänkte tvätta nu när jag inte behövde jobba över idag. Men så klart är det den där ladyn som har tvätt hela tiden! 'Tvättrummet' är ju alldeles utanför mig så jag hör ju när det kommer någon. Hon pratar alltid i telefon eller med någon, och igår kväll stod hon utanför och grät. Det var kusligt. Jag har fått för mig att hon inte ens bor här, utan har kommit på att hon kan tvätta gratis här om ingen kommer på henne. Innan jag åker hem skall jag sätta dit henne!

Förra fredagen var det ju dax att åka hem. Jag tod mig till jobbet för att åka med Malin in till Bryssel. Där mötte vi upp David och tåg tåget, till flygplatsen. Trodde vi. Efter ett tag märker David att vi inte är riktigt rätt. Tåget som vi har gått på var fel. När vi stiger av är vi i Leuven. Gott. David springer runt och försöker hitta ett tåg som kan ta oss till Zaventem för att komma på flygen. De var lite värre för dem pga. att deras flyg gick en timma före mitt. Så jag satt hyffsat säkert, trotts att det var lite panikslaget. Men vi kom på ett annat tåg, och vi alla tre kom på flyget vi skulle på. När jag var framme i Göteborg stod Jonas och väntade på mig. Underbart! När vi sedan var hemma i huset var mamma och Linnis där, kramkalas! Hade inte träffat Linnéa på ca tre månader, jisses.

De nio dagar jag var hemma gick snabbt. På lördagen var det mest slapp. + julklappsinslagning. På söndagen åkte jag och J in till götet och julshoppade lite. Fyndade några armband faktiskt! Sen var tanken Liseberg. Regn regn regn, var ingen idé, tyvärr. Hade så gärna velat, men vet  att det inte hade varit skoj att gå där och vara blöt och kall. Så vi åkte hem istället. På natten blev jag magsjuk. Så typsikt. Jonas åkte hem på måndag eftermiddag, och jag var en ynkling i min säng. Planerna för julafton som var småland till min kusin Helen och släkten blev inställda för mig och mamsi. Första julafton med mjukisbyxor? Fint. Även vistelsen till farmor och farfar på juldagen fick jag avstå ifrån. På fredagen kom Jonas igen. Lördagen var det torget som gällde. Vi köpte vita mössor! Sen en jättemysig fika med Lina och Fanny på Sandberg. Jätteskoj att träffa dem, åh! Jag saknar. Sen for kvällen förbi, och vips var det söndag och jag skulle till landvetter igen. Jag och J åkte så att vi hade god tid. Mamma och Ola kom förbi och sa hejdå, sen satt jag och Jonis och bara myste innan det var bordingtime. Ett försenat flyg innebar en springtur på Köpenhamnsflygplats då jag precis hann med mitt andra plan. Sen seg väntan på mitt bagage på den enorma plygplatsen i Bryssel, och en otrevlig taxichafför gjorde att jag hoppade av förtidigt och sket i att ge dricks. sur var han, och surare blev han.

Hemma i lägenheten hade jag ju naturligtvis ingen mat, så det fick enbart bli fryst macka till frukost. Jobbet gick bra, vi hann med mycket och fick ner kön till 96 invoices, och har fått reda på att jag inte behöver jobba längre än till 15,00 på nyårsafton, vilket är toppen!


 

Fredag, ledig, precis varit och köpt frukost. Skönt. Dock inte lika roande att jag vaknade vid 5,30 trotts att jag faktiskt är ledig idag. Men jag har legat och slöat i sängen och kollat på några avsnitt av Rederiet. Har kommit till säsong4 nu! Dagens planering ser ut som följande, packa, kanske tvätta, städa och plocka iordning, Sen vid halv tre går jag tillstationen, tar bussen till jobbet. Där kommer jag antagligen vara i en halvtimma och sen åker jag med Malin till Bryssel. Där tar vi tunnelbanan och möter upp hennes boyfriend, David, och sen fortsätter vi till flygplatsen. Deras flyg går en timma tidigare än mitt, men jag känner att jag kan lika gärna sitta där och vänta som att sitta här. Dessutom har ajg egentligen ingen aning hur jag skulle tagit mig till flygplatsen om jag inte tagit en taxi, så detta blir brabra!

Denna veckan har gått snabbt! Vi har haft otroligt mycket att göra. Som ni vet är det ju snart månadsslut + årsslut. Herreminje vad alla jobbarsom galningar. Detta märker man på folks humör också. Alla pressar på alla för att få saker gjort så att man kan lösa alla "oklara" fall.  I snitt har jag och Malin jobbat över i två timmar varje dag nu. Det är så frustrerande när man ser de som jobbar för tex Finland, som kan gå hem halv tre för att de inte har något att göra. Medan vi stressas mellan påtryck från inköpare coh teamledare. De som vanligtvis är mycket trevliga är dessvärre inte på lika bra humör nu när allt måste bli klart. Fakturor som är problem med som vi har skickat mail om för månader sen, måste ju ta tags i förr eller senare, vilket de kommer på när vi skickar påminnelser, och, som sagt, det är kaos.  Anledningen till att jag är ledig idag är för att jag hade en dag kvar att ta ut, som jag inte får ta ut de andra dagarna i december, med tanke på att vi måste jobba stenhårt då.  Men jag och Malin fick rent kön med fakturor igår, så det som kunde bokas, bokades. Vi hade ett  telefonmöte igår med några av de ansvariga på kontoret i Stenungsund, och de tyckte att detta året låg vi bättre till än på länge, så det kändes skönt. Dessutom scannade de runt 240 fakturor i onsdags som vi har fått undan (vanligvis brukar det vara mellan 70-120 kanske) så än så länge ser det bra ut. Men vi är förberädda att det kommer bli en del jobb framöver.

Angående min flytt och min hyresvärd orkar jag inte gå in på det just nu. Har fortfarande inte fått något besked och blir bara så trött. Jag vill flytta till den andra! Sen kan jag ju passa på att säga att jag var inne och pratade med bossen, Eddie van deen Eede i måndags och berättade att jag har valt att sluta i slutet av januari. Så nu är det bestämmt. Kroxet är ju bara att jag då är arbetslös, känns inte allt för bra.

I söndags blev inte inte en tripp till Tyskland som det var tänkt. Jag och Jenny åkte istället in till Malin i Bryssel och gick runt på julmarkanden. Jättemysigt.

Nu måste jag  börja sätta igång, klockan är redan 10, later

 

Vilken icke-lucia feeling jag har.  Inte hört en enda luciasång, ingen snö ingen jul. Idag när jag var ute och gick i stan var det, visst, kallt, men snö finns det då inte och det var soligt som en sommardag. Jag älskar solen så jag klagar inte på det, men det kändes som en kall vårdag när gräset börjar bli grönt. Det är också mycket mindre jul-hysteri här nere. En del affärer har en julgran eller två, några skyltfönster har julanda, men jämfört med hemma känns det som nada. Men det är ju marknad varje lördagsförmidag, så det var mysigt. Alltid massa folk ute och människor är glada. Och tro det eller ej, men jag har gjort ett sånt nedrans hejdundrans kap idag så jag skryter faktiskt lite om det. Gick förbi ett stånd, såg lite skinjackor, tänkte att de är säker lagom fula, tittade, kände, gick förbi, vände, gick tillbaka, tittade igen. Killen kom fram och frågade  något som jag inte riktigt greppade. Så han försökte på engelska, och stackars kille han kunde inte mycket men han var inte blyg med att försöka. Vår konversation gick nästan ut på att jag frågade honom vad jag trodde han frågade mig, och han nickade om det var korrekt.  Han började fråga vad jag gjorde här nere, och att han verkligen gillade Sverige. Han trodde allt att han kunde charma mig. Men kan nästan betta på att han aldrig varit där. När han sen gav mig ett pris jag tyckte var mer än löjligt helt okej slog jag till. Jag vet inte om han var dum eller jag om jag har gått på världens nitlott men för de pengarna gör det inget om den går sönder efter en användning. Jag kände mig som en bra kunsument när jag fått min påse och vände på klackarna och gick.. oh ye

                                          

Vid hörnet av bordet  vid svängen i matsalen sitter det en man. Jag har lagt märkte till denna man med tanke på att han alltid äter då vi äter (vi är bland de första som äter när restauranten öppnar så det är inte så överknökat) + att han ser så otroligt svensk ut! Han ser ut som en typsik äldre man som är med i svenka filmer. Hade man gjort en film och letat efter en man som skulle se svensk ut skulle man ta honom. Han är lång, lite tillbörjan av en mage, mörkt grått hår. Jag har sagt till Malin när vi har suttit och ätit att han ser så svenk ut! Han bara gör det. Sen när vi gick in i hissen stod han där. Så jag förökte lite diskret kika på hans namnplatta eller vad man skall kalla det (det som vi har som visar att vi får vara i byggnaden) och där stod det Lars-Göran Olofsson! WOHO, jag viste det. Kände det på mig. Tyckte det var lite komiskt.
 Yeye, fick en flaksa champange igår som en julklapp. Man tackar.

Har pratat med Eddie idag. Han bad mig lämna mitt beslut på måndag. Om jag skall stanna till januari ut, eller mars ut. Jag har verkligen ingen aning om hur jag skall göra. Skitsvårt rent ut sagt! Jag ser fördelar och nackdelar i båda alternativen. Jag kan inte längre blunda för att jag saknar min familj och mina vänner. Det känns så tomt utan att kunna leva normalt och ha människor omkring en som man tycker om. Det är ju det som är det största problemet, om jag nu skall kalla det det. Så en nackdel om jag stannar här i 3½ månad till är att jag kommer antagligen att tappa all min sociala kompetens och  tina bort av längtan efter mina käraste. Men då har jag ett jobb. Så som jag har kännt så  tror jag inte att det är en omöjlighet att jag får stanna längre heller. van den Eede har antytt det. Så jobb, det är bra! Men, då går jag efter hjärna, inte hjärta. Om jag åker hem i slutet av januari så kommer jag vara så glad över alla svenskar som är snygga och förstår annat än bara franska (motsattser från här. det är sant, folk är genrellt väldigt fula här nere. förlåt mig) och även vara så tacksam över vänner och kärlek. Men med tanke på den ekonomiska krisen som hänger över världen just nu kommer det inte bli lätt för mig att få ett jobb, och jag kommer bli galen av att gå hemma och vara rastlös. Detta är ångest. Jag vet inte hur jag skall göra. Jag känner bara att jag längtar så tills jag får komma hem och kramas! Suck, later

Jag får be om ursäkt. Är nog minst en vecka sen jag uppdaterade sist tror jag. Men veckan har inte varit så händelserik. I fredags fick jag en obehaglig känsla i knät. Det värkte, och jag kände igen den smärtan. Jag tog till slut bussen hem från jobbet. Var stelt och "svåigheter" att gå. Men det har makalöst gått över tills idag/igår och nu är jag lite mindre bekymmrad. Man vet ju aldrig, mer än vad jag vet om knät.

I lördags morse fick jag ett sms av Jenny som undrade om jag ville julshoppa med henne och ta en fika. Eftersom jag redan hade tänkt på shoppingen lät det trevligt. Trots knät var det riktigt mysigt. Det var mycket folk ute och musik på gatorna. Ljusdekorationer har kommit upp och ja, jag fick en bra känsla om Mechelen. Nu är faktiskt alla mina julklappar köpta, förutom till pappa. Har inte en blekaste. Men det löser sig nog. I rådhuset som ligger på Grotenplats var det massvis med folk och pressen var ven där. Jag frågade en dam vad det var som var på G och då berättade hon att det var en prins där inne som hade gift sig i katedralen och de var nu där inne. Men jag förstod inte riktigt så mycket mer. Får se om jag kan luska ur något från nyheterna, Vi orkade inte stå kvar och vänta för vi viste inte när man skulle få se dem komma ut, så vi gick och fikade istället. Dame blanch. Våffla med vanlijglass och chokladsås. En klasiker. Sen blev klockan snabbt kvälll och jag gick hem och kollade på SATC.

Förra helgen var ju Jonas här som sagt. Ett magiskt ögonblick när han knackade på dörren. Det kändes som om tiden stannade. Han kom sent på torsdags kväll. Jag kunde bara jobba halvdag så vid 12 tror jag , gick jag ochdå kom han och mötte mig. Vi gick och handlade och han höll min hand hela vägen. Underbart! Resten av dagen var vi bara hemma och myste, lagade mat och kollade på Svensson svensson.

På lördagen satte vi oss på tåget för att åka till Antwerpen. 4 euro fram och tillbaka, det är inte farligt. När vi kom till Anterpen steg vi av och gick ut ur stationen och tittade oss omkring. Jag har aldirg åkt tåg dit, men ajg viste ju hur det såg ut. Jag  kände inte igen mig. Så jag sa, ska vi ? Ja! Spring!!! Så vi sprang genom hela stationen  och som tur var viste vi att det skulle gå ett tåg ca 5 minuter efter det vi åkte med, och vi han precis med det. Kändes som på film. Efter 2 minuter med tåget hade vi kommit fram till Centralstationen. Finaly. Väl framme var det hur mysigt som helst. Jag köpte ett par skor och en mössa och Jonas köpte en skjorta. Jag gillar faktiskt Antwerpen mer än Brussel.  Där är det bilar överallt och alla är arroganta och pratar franska. När vi åkte hem sen kom vi på ett dubbeldäckartåg, och jag tror bannemej att det var förstaklass. Det var tyst fräsht och äldre människor med finkläder. Jämför man de andra tågen så är folket som natt och dag. Senare på kvällen ville Jonas gå till restaurant Puro, och det hade varit hur mysigt som helst, men jag var trött och det kändes som om tiden bara skulle rusa iväg, så vi lagade mat här hemma istället.

På söndagen promenerade vi runt i stan. Det började tyvärr regna lite, men på något sätt gjorde det ingenting. Later that day åkte han hem. Usch vad tråkigt.

                                         

Jag kan inte tänka. Mitt huvud är tomt. Vilken dag. När jag kom till jobbet hade varken Jenny Malin Heddy eller Hege kommit, så det var ganksa tyst just vid vår area. De andra brukar ju inte vara där vid den tiden så det var alltså extra tomt. Men Tina och de andra som jobbar för Belgien hade kommit.
IIIIIIIIIIIHG...
Brandlarmet går. Vad skall jag göra?! Jag  har aldrig varit på någon brandövning här än. Jag ser alla andra grabbar tag i sina jackor och går mot trapphuset. Jag frågar Marcke vad vi skall göra, och hon svarar att vi skall ner för alla trappor (vi är på 8e våningen) och samlas vid en skylt. Jag följer efter alla andra. Vi går ut. Står där. Väntar på något tecken. Går in igen. Visade sig vara de som flyttar in sina kontorsgrejer på 3e våningen som hade råkad orsaka larmet. Alltså, det brann inte. Men jag blev allt lite ställd..

Kl 9,30 började min NEOS-dag. Detta är en dag för "nyanställda" då man sitter i ett konferensrum och så kommer det in olika "föreläsare" som jobbar på Borealis och berättar om sådana saker som löner, personalavdelning osv osv, Om det endå vore så enkelt. Jag fick nu idag känna på hur det är att sitta en heldag och lyssna på "svår" engelska. För detta är ingen "Hi hello, how are you?-engelska". Detta är komplicerat ord efter komplicerat ord upphöjt i megakomplicerat. Att jag är trött i huvudet. Det har ändå gått relativt bra. Tills jag kände mig som en osäker finnig tonåring med fett hår som börjat i en ny klass. Vi skulle ha högläsning av ett papper. Det var ett papper där de stod om olika , ja vad skall man säga, olika saker företaget strävar efter. Man fick två stycken vars som man skulle läsa och sen, lägga detta i sin egna vardag på kontoret och berätta hur Borealis har lyckats med detta. Great! Jag kan ju börja med att jag inte ens förstod riktigt vad mina två handlade om. Det gjorde det hela lite svårare. Sen fanns det två ord som upprepade sig (lika irriterande som en jobbig snorunge)  och som jag inte hade en aning om hur jag skulle uttala det. Så jag stakade mig, igen, igen, och igen... Jag blev nervös! När jag blir nervös börjar jag gäspa och frysa, vilket leder till att min mun blir lite darrande. Jag kände mig helt lost. Och de andra satt där och tittade och lyssnade, på MIG! Jag tror inte att de märke att jag var så nervös som jag faktiskt blev, men när jag läste, jag hade ingen aning om vad jag sa, det blev som en black out och orden bara kom från min mun. När jag sen skulle sätta det till ett verkligt  exempel sa jag nog max tre meningar i hopp om att jag pratade om rätt ämne. De andra predikade om sina saker. Jag ville bara där ifrån.

Det blev lunch. Jag och Natalija som  (som jag träffade när jag var på läkarundersökningen i okt) gick och åt tillsammans. Hon är trevlig. Hon är 27. Sen kom det en mycket välklädd man som hon hejade på och han frågade om han fick slå sig ner. Han var chef över någon som hon jobbade med. Han var faktiskt riktigt trevlig! Han frågade hur jag hade fått detta jobbet och jag berättade fördelarna de hade sett med att jag hade jobbat med människorna i Stenungsund, att jag viste hur man kollade fakturorna, och att jag hade kunskap om SAP (systemen som vi jobbar med i datorn). Denna mannen viste inte vad jag jobbade med här nere så han frågade
-Oh, so you are an expert in SAP?
Lite komiskt tyckte jag. Men jag tyckte att det var roligt att se att en sådan framgångsrik man faktisk trodde att det var möjligt att jag som både ung och tjej faktiskt skulle kunna vara det. Yey.

Dagen blev segare.. Drog över 45 min. När det var slut gick jag ner till min våning och pratade med Malin och Jenny. De hade kommit. Båda skall till Wien imorgon  och tre dagar framåt och jag hade två korruktioner på två FIfakturor som behövdes göras denna veckan, och jag behövde Malins hjälp. Men det var kört. Mitt huvud kunde inte tänka. Jag kände mig så dum när jag skulle göra de vanliga sakerna i korrigeringen för jag satt och stirrade på skärmarna och kunde inte tänka. Men till sist blev de klara och jag började traska hemåt. Klockan blev 17,15.

Har aldrig varit med om så mycket trafikstockning här. Det märktes att jag gick hem senare än vad jag brukar. Bilar stod stilla, överallt. Och så blev jag så irriterad! Jag hade grönt. Bilar från vänster hade grönt. Det regnade. Jag hade reflex på mig så jag syntes. Men ändå bara bilarna köde på och lät mig stå där tills det blev rött igen! Ah.

Jonas har varit här i helgen men jag kommer berätta om det imorogn när jag antagligen är gladare :) ..later