Tankaar..
Big news, igår ringde Jonas chef. De hade missuppfattat varandra. Som det var tänkt, skulle Jonas ta semester i några veckor, och sen (som jag har förstått det) skulle han ha möjlighet att vara tjänstledig i alla fall fram till jul. Så det är så vi tänkt.. Men som sagt, igår ringde han, Åke. Han släppte bomben att om han inte kommer hem snarast, kommer de få anstäkka någon annan, och då kicka Jonas. SHIT. Detta kanske inte var min högsta önskan. ..och jag börja lipa som vanligt. Hela kvällen igår låg vi och bara höll om varandra, han är min hjälte. Jag hade kunnat göra vad som helst för att han ska kunna stanna. Men detta är väl ett sånt tillfälle som man inte skall lyssna på hjärtat och göra vad man måste. Jag kan inte vara självisk i detta läget. Får säga till honom att han måste tänka på jobbet, även om jag kanske innerst inne vill säga något helt annat..
Innan sa vi att vi skulle ställa in oss på det värsta. Men det är inte lätt att göra det när man har det bra, då intalar man sig att det kommer att förbli så. Antagligen kommer det bli bra även om jag är själv här. Men vi har ju inte direkt några andra vänner här nere, det är inte det lättaste att träffa andra heller.. Just nu är jag bara i ett känslig läge, det kanske inte är en big deal..
Vi får se hur det blir. Bölig som jag är tycker jag att det är jobbigt, faktiskt. Speciellt eftersom det nu gäller att handla snabbt här. Det gäller ju faktiskt om bara några dar..
Uppdatering
Längesen en uppdatering kom. Nu är det dax. Idag är jag så trött-trött. Det är månadslut på jobbet, (månadslut över huvudtaget för den delen, tänk vad tiden går! ) dvs imorgon är det sista dagen i oktober, vilket betyder att så många fakturor som möjligt skall ut ur systemet och komma med i betalningsköringen. Idag när jag gick hem låg det 99 faktuoror kvar som vi inte kan boka pga att de är något som är fel på den så de ligger i en så kallad Workflow hos någon inköpare i Stenungsund. Två av inköparna är oturligt borta både idag och imorgon, så att de kan inte göra något med fakturorna. Vi i det svenska teamet kommer där med dra ner det nordiska team,ets statestik, och jag och Malin kommer frå mindre bonus. Detta känns så surt med tanke på att vi har gjort allt vad vi kan, men ändå har vi fakturor kvar i kön. Faktiskt så är det inte rättvist (enligt mig) med tanke på att Sverige är ett av de länder som har flest inkomna fakturor/dag, alltså har vi mest att göra. Jag klagar inte på det, för jag vill hellre ha att göra , än att leta arbetssyslor som vissa team får göra. Men ändå.. idag klagar jag på allt..Ej att förglömma att det kommer komma morgonsdagens fakturor också som kommer ligga på ca 80 st, och förmodligen kommer inte alla att kunna bokas av dem heller. Hoppas att bossen inte stryper oss...
Nog om det. Imorse var det frost! Känns jättekonstigt. Hösten har varit solig och relativt varm här nere, men denna veckan har faktiskt kall. Men ändå väldigt klart och soligt. På mornarna runt 8am är det så vackert att titta ut över staden från kontoret. Då det är klart kan himlen vara alla möjliga olika färger.. eller främst olika nyanser av rött och blått. Men vackert är det!
För övrigt så var pappa här förra helgen. Det var skoj att träffa honom. Detta var första gången vi åt på restaurant och vi blev faktiskt bjudna på champange av dem. Fransmännen fjäskar uh.. Jonas är fortfarande arbetslös. På ett ställe påstod de att han var tvungen att ha ett belgiskt arbetstilstånd för att jobba. Men det är ju så fel. Alla inom EU har ju 3 månader på sig att hitta jobb och bostad innan de kräver sånt. Skit samma, jag pratade med tjejen som scannar för de belgiska fakturorna och så kom vi in på honom, och då visade det sig att hon hade vänner som jobbade inom byggbranschen. Så hon har ringt och grejat och de håller på att kolla upp om det finns någon möjlighet.. jag hoppas verkligen på det! Kollade in på handbollens lagetsida förut och jag saknar handbollen så.. De hade tagit lagfotot och jag kände mig faktiskt (löjligt, jag vet) lite ensam och ja, jag vet inte vad. Jag vill spela.. later
Oh mamma mia
Klockan är strax efter nio, haft lite småknasiga drömmar, så jag gick upp istället för att chansa och somna om igen och kanske återkomma till mina tankar. Jonas sover fortfarande, funderar på om jag skall göra frukost på sängen till honom.
I fredags efter jobbet kom Jonas och hämtade mig och sen åkte vi till Zaventem, till IKEA! Det kändes så knasigt. Allt var ju som hemma, men ändå var det annorlunda. På ett sätt kände jag mig faktiskt stolt över att vara svensk. På ett mystiskt sätt kändes det som att allt var mitt, och belgare gick runt och bara ville ha. Fånigt, jag vet, men jag kände mig mäktig! Ej att förglömma att vi köpte massa mat, eller ätbara saker, också! Så underligt. All mat de hade var det entingen en svensk flagga på, stod Sverige på, eller så var det allmänt känt. Otroligt underligt att de sålde öl (Norrlands guld, Stockholm..) och brännvin på IKEA, änna. Men vi köpte Frädinge Kladdkaka, åååååh den är så god. Jonas ville ha estrella dillchips. Vi köpte knäckebröd, och Kalles kaviar (inte till mig nej). Vi tänkte verkligen köpa köttbullar, men en normalstor påse kostade runt 7 euro, så det kändes inte lika aktuellt längre. De har även börjat julpynta, känns jättekonstigt eftersom det fortfarande är relativt varmt här och ljust längre på kvällen..
Igår flyttade vi! Det är inte stort, men det är fräsh och vi har balkong! Dock lite lite utrymme för kläder, skor osv. Sen ligger det vid en större gata, och det är kullersten, inte asfalt, så bilarna hörs ganska mycket. Men eftersom vi bara ska bo här i en månad så blil det säkert jättebra! Bilder kommer sen!
Malin ringde och frågade om vi vlle komma in till Bryssel och kolla på bio i går kväll. Jag såg att Mamma Mia gick på orginalspråk (lite roligt att de filmer som inte är dubbade här nere har både fransk och flammlänsk text) och har ju fortfarande inte sett den, och J gick med på det, så vid 21 åkte vi in. Hämtade upp Malin, och David fick stanna hemma och plugga. Bion var enorm. Vi satt i sal 22 tror jag, och det var inte den sista. På fjärde våningen låg den och vi viste inte ens att det var fler våningar. Det var en görgo atmosfär, heltäckningsmatta som det skall vara, lukt av popcorn och massa folk! När de började släppa in gick vi efter Malin och jag i alla fall var helt imponerad. Sjukt stor bild, och underbart goa stolar. Som Malin sa; Det gäller att det är en bra film, annars somnar man, och det tro jag stämmer faktiskt. Men till filmen, I LOVE! Satt med ett leende på läpparna hela tiden och ville bara vara med i filmen själv. Åter igen fick jag den där Jag är en stolt svenk -känslan när jag såg Benny i filmen, och den svenska flaggan. (Missförstå mig inte med at jag är stolt, jag gillar andra länder och kulturer också) Jag har sett musikalen (som också var väldigt bra) men det gjorde ingenting alls. Jag fick en känsla av att Linnéa, FridaS och mamma satt med mig, och att vi alla satt och lipade hela tiden. Någon gång i framtiden skall jag se till att vi ser den ihop, vilken känsla. Började dock bara att fälla en tår vid ett tillfälle, men jag har nog aldrig sett en film och fått gåshus så många gånger. Jag antar att de flesta har sett den, men har ni inte det så ska ni se den alltså. Till och med Jonas tyckte att den var bra. Åh, love it!
Idag skall vi traska in till stan här, eller där torget ligger. Det är något speciellt denna helgen här i Mechelen, men vi har inte lyckats klura ut vad. Annars blir det nog ganska lugnt. Nu skall jag göra frukost. Hoppas att ni mår bra hemma ,tänker på er, later
Belgisk choklad
Denna helg har varit lugn. Jonas hade överaskat och tagit med sig SATC filmen till mig. Som jag har längtat till att se den! Så den har vi spanat på. Vädret har som sagt varit kanon, runt 20 grader, vindstilla och soligt. Så igår fick faktiskt någon med mig ut på en springtur. Osh, men ack så gött det är efteråt! Sen tog vi oss en promenad in till shoppinggatan och kollade i affärer. Blev positivt överaskad över att Zara finns här! Efter klädbutikerna gick vi in i en chokladshop. Bara choklad överaaallt! Vi stod och beundrade alla söta små praliner och bestämde oss för att lyxa till det. Vi valde ut fem olika sorter, och fick dem i en fin påse. Både var väl berädda på att för dessa fem små bitarna skulle vi få ge minst 3 euro, men det kostade bara 1,5 e. Därefter gick vi hem i solskenet och njöt av våra söta små chokladpraliner. Dagens middag bestod av kyckling i gräddsås, gottigott.
Läkarbesök
Det började i alla fall bra när jag kom till receptionen (detta ligger på Borealis industriområde. ) Jag frågade om jag hade kommit rätt om jag skulle till läkaren. Då sitter det två medelåldersmän i receptionen, flinar och säger, This is not the hospital you know, och skrattar och ger mig en vink att det är ok för mig att skratta också. Men jag får i alla fall gå och sätta mig i ett slags väntrum. Jag frågar en sköterska vart toaletten är, och hon säger att jag lika gärna kan ta en mugg med mig, för att jag skall lämna ett urinprov. Så jag tar en mugg, och gör det jag skall på toan, som för övrigt var väldigt fräsh. Men sen när jag är klar, vad skall jag då göra med muggen? Hon hade nog inte tänkt så långt. Jag kan ju inte lämna muggen på toa, (det fanns ingen lucka i väggen som det gör i Sverige) . Skamsen fick jag slå in muggen i massa toapapper och snällt ta med mig den ut, (för sköterskan hade en annan patient, därav ville jag inte knacka på och störa.) Ah hoppas ingen tänker på vad jag håller i handen. Till slut kommer den andra patienten ut och skall in till läkaren. Hon går in i ett slags omklädningsrum på ca 1 m2. Efter strax en minut drar hon upp dörren igen och frågar, I must be you who is Mikaela? Jag, generad med min inslagna urinmugg i handen, svara, Yes? Då visar det sig att detta är den ena tjejen som jag skulle dela taxi med. Jättetrevlig tjej, från Frankrike fick jag för mig. Men hon slutar bara inte att prata och jag vet inte vart jag ska ha min hand. Bor tydligen nära oss, och frågade om vi inte kunde ta en kaffe någon dag. Visst blev jag glad för det, men kände lite, du dissar mitt mail men vill dricka kaffe med mig? Så jag nämnde faktiskt att jag hade skickat ett mail angående detta, och då visade det sig att hon hade börjat IGÅR, så det var inte så konstigt. När hon sen går in till doktorn kommer sköterskan och jag frågar Vart ska jag ställa detta? Då pekar hon på toaletten och säger at jag kunde ställt det på toan, det skulle ändå antagligen inte gått in någon annan där ändå.. OKEJ! Men hennes test gick bra, synen verkar felfri (göött), men sen verkar jag ha gått upp 2 kilo och krympt 1½ cm. Muntert! Men sen kommer jag till det obehagliga. Den ca35års sega manliga och stirriga läkaren med en skjorta som skulle kunnat vara Stig Helmers, släpper in mig på hans rum. Uah. Först sitter han och försöker småprata och möblerar om hans papper på skrivbordet. Det verkar visst inte finnas någon bra ordning på dem än. Sen går vi igenom det hon testade där ute. Kollar sedan blodtrycket och hjärtat. Här kommer det läskiga. Han påstod att mitt hjärta hoppade underligt och ojämnt, och han ville att jag skulle söka upp min husläkare. (Jag förklarade i typ 5 minuter för honom att jag har ingen husläkare, ingen läkare alls. Detta kunde han inte förstå, alla har ju en husläkare som kommer hem och gör besök! Hopp, inte jag i alla fall) Så han skrev ett intyg i fall jag går till ett sjukhus hör i Belgien, annars uppmanade han mig att uppsöka min husläkare så fort jag kommer till Sverige. Jag vet inte om jag skall bli orolig eller inte. Hört att det kostar ganska mycket att gå till akuten som det så får bli om man inte har någon egen läkare. Får ringa mina föräldrar och se vad de säger. Jag känner ju inte något speciellt tror jag..
Efter allt detta så åkte vi till Antwepen för att kika och käka. Men det var sjukt svårt att köra där inne i stan, så efter ett tag gav vi upp och åkte hem istället. Nu skall jag väcka J och vi skall ta en kvällspromenad. Det har varit varmt i tre dagar nu, jätteskönt, later
En trevlig vistelse i Brussel slutade på polisstationen
När vi kom dit såg vi en stor parkeringplats, och på parkeringsautomaten stod det att det var gratis efter kl 7 och hela söndagar. Perfekt, tänkte vi. Så vi gick till lägenheten och hade en trevlig och vuxen tid tillsammans. Efter 11,30 pm tror jag så gick vi ut, tog tunnelbanan in till allt myller, det var som sagt, The white night! Det var folk överallt. Dessvärre regnade det också överallt och blåste och var faktiskt väldigt kallt. Dumme schwede hade bara kjol på sig. Men som en tjej i min klass sa på 5ans klassresa när hon sate upp håret, "Vill man vara fin får man lida pin". Vi gick runt och skulle kolla på olika grejer, men det var mest kallt, och mycket folk. Lite halvt misslyckat, men vi fick i alla fall se Manneken pis! Bild på detta nedan. Nog om detta, klockan blev snart 4 a.m och vi var hemma hos Malin och David igen. Dags att sova. Vilket vi också gjorde, somnade på störtt. Vi vaknade runt 11 och vid 12 var vi redo för att åka hem. Det blev ingen frukost för det kändes som att det skönaste hade varit att bara vara hemma i lägenheten, så vi gick istället ner till parkeringen och insåg ganska snart att en av alla marknader som äger runt i Belgien på söndagsförmiddagar, är just på vår parkering.. Oh shit. Bilen är borta, och istället ser vi bara massa kött och ostar och kläder som hänger utanför små minibussar. Vad tusan skall vi göra? Bilen är bortbogserad! Vi ringer Malin igen och David som har franska som sitt modersmål ringer polisen och jag, Jonas och han åker dit. De säger att vi måste ha ägarbevis och allt innan vi kommer till polisen.. and guess what, de ligger i bilen! Så de ringer och grejar och säger vart bilen står. Så vi åker dit, med hjälp av David, annars hade vi aldrig klarat det, herreminge. När vi väl kommer dit står bilen där, med öppen fönsterruta, och det regnar?! Jag menar, varför har de inte stängt den, den var knappast öppen när vi lämnade den. Hur som helst, Jonas tar papprerna och tillbaka till polisstationen. Där drar de ut papper och han får skriva på och åter igen, tur att David var med, för det var franska som gällde här. Sen åker vi tillbaka (till vad som känns, andra delen av stan) och äntligen får vi hämta ut bilen, och betala 1200 kr. (+600 kr som faktureras till Sverige). Närmare kvällen var vi hemma, äntligen dax för mat för våra skrikande magar. Så, vår planerade slappesöndag blev en dramatisk söndag, och jag tvivlar på att vi kommer att använda bilen på söndagar hädan efter...
Sovdax nu, later
Tre jobbdagar redan över
Idag är det redan lördag. Min första dag på jobbet var i onsdags. Jag åkte hem med blandade känslor. Jag blev mycket väl bemött och satt i ett "möte" i den första timman kanske, sen var det dax att jobba. Träffade teamleadaren, Hege, och vi gick runt och hälsade på de andra inom accounting. Sen var det dax att lära sig sina arbetssysslor. De första timmarna var det undervisning på norska, sen på eftermiddagen gick jag och Malin en hel del om bokning. Det var välidgt övervälmande med bara nya människor, ny miljö och nytt arbete. Men vad so hände när jag skulle hem var det som fick mig att känna mig ensamast i världen och börja tveka på om jag verkligen skall vara här. Jag gick till hissen (vad som är värt att nämna är att den är extremt avancerad och hightec) och tryckte på 1 som jag hade blivit tillsagd. En av de fyra hissarna kommer och jag går in, lite tveksamt eftersom när jag sist åkte denna hiss var på mitt besök i september och då kom jag ju ner till garaget, och hade otroliga bekymmer med att komma upp därifrån med tanke på att det inte finns några knappar i hissen (!!!), men för att komma till saken igen, så gick jag in i hissen, och gick ut när jag var på våning 1, men inte var jag på entre-plan inte, jag var på våningen över! Grejen är den bara att de bygger om på våning 1-4 så det finns absolut ingenting där. Pga att ingen arbetar där, är inte hissen programerad för att användas där (har jag fått reda på nu i efterhand) så när jag försöker tillkalla hissen igen för att öppna sig, så står det bara XX på displayen. Jag börjar smått få panik igen, men trycker lugnt in våning 8 igen för att komma till mina arbetskamrater, men samma resultat igen, XX. Vad skall jag göra?! Efter kanske 10 minuter ser jag en man som går in genom entredörrarna, och "skriker" att jag har fastnat här uppe och undrar om han kan säga till i receptionen. De kommer fram en dam från receptionen, samtidigt som det kommer en ung byggarbetare ifrån en grå dörr. Han verkar inte kunna mycket engelska, men jag springer nästan fram till honom i besatthet och frågar om han vet hur man kommer ner. Han ler och säger att jag skall följa efter honom. Vi går in genom dörren som han kom ifrån, och det är enbart betong på denna våning. Han visar mig till en annan dörr, och jag ser ett trapphus. Han följer mig hela vägen ner och frågar om allt är ok. Jag tackar och säger att han har räddat min dag, sen går jag. Jag stannar till i receptionen och ber om ursäkt, har gråten i halsen och undrar hur man skall göra i denna hissen. En tjej går med mig och visar hur den fungerar. Man måste shippa av sitt anställningskort utanför hissen osvosv. Sen visar det sig att entren är på numer 0, tack för att jag har fått rätt information! Jag går ut från entren och ser Jonas i bilen och känner hur tårar rinner på min kind, äntligen trygghet!
Sen har de andra dagarna varit mycket bättre! Jag känner fortfarande att jag har otroligt mycket att lära, men har även lärt mig på bara dessa 3 dagar! Malin sa att hon var mycket possitivt överaskad och igår bokade jag ca 45 fakturor själv, vilket hon inte kunde hoppats på! Att de dessutom hade transförerat 170+200 fakturor från Stenungsund igår gjorde inte att man kände sig lugnare, tvärrtom. Vi jobbar ju hela tiden mot tiden, den tickar och tackar. Men det löste sig bra tycker jag.
Igår var jag även på ett möte med Sirva, som hjälper mig med lägenheter och allt bra. Grejen är den att det ser inte så ljust ut, för som i Sverige så har alla skolor börjat, så det är fel tidpunkt att finna en nu. Så alternativen är eg. att flyta till en annan stad, eller leta efter en omöblerad, vilket inte känns så lockande. Därför frågade jag om det var möjligt att kunna isåfall stanna i den vi har, även om det är lite dyrt. Så nu verkar det inte vara ngt problem, men en som jobbar på HR skall kolla upp tills på måndag om jag isåfall kan få samma pris som Borealis år för lägenheten, för de har lite rabatt. Sen kallade Eddie in mig till hans office, (chefen) och han sa att han förstår att det är jobbigt när jag inte vet vart jag skall bo nästa månad, så han sa att om det är möjligt att stanna kvar så är han beredd att betala i en månad till. Jag blev så glad! Detta innebär att jag inte behöver betala någon hyra innan jag får min första lön, hur bra som helst. Om även Jonas får ett jobb så vore ju det ännu bättre. Men att kunna spara en månadshyra, ja, vilken lättnad. Sen sa han även att han hade pratat med en som heter Maarten som har en byggfirma, och om de behövde någom som kunde jobba i någon månad, så jag håller verkligen mina tummar för Jonis! Åh, det vore så bra!
Igår somnade vi strax efter 21, så vi var pigga redan kl 08 imorse. Vi gick längs kanalen i 1½ timma, då solen kom fram. Det var skönt. Sen så har vi faktiskt möblerat om. Jag vet inte om det är tillåtet, men det är så mycket bättre nu. Vist är det trånt, men lite mer yta i alla fall.
Nu måste vi försöka äta, har inte ätit mer än frukost idag, och klockan är 16,28. Men vi har bara massa pasta och lite bacon, jag är inte sugen på bacon för vi åt det igår. Ikväll skall vi till Malin och henns pojkvän David i Bryssel. Vi skall hämta upp Jenny som också jobbar på Borealis för hon bor också i Mechelen. Det är The white night ikväll i Bryssel. Har inte riktigt fattat vad det innebör till fullo, men barer och sånt är öppet hela natten, men någon typ av festival tror jag. Så det blir nog trevligt! Saknar alla, men vi har det bra. Längtar tills vi får besök, kom till oss. Ha en bra lördagskväll, det skall vi försöka ha, later!
